Lars-Erik Berg

Reflektionsförmågans paradox: symbolen är något annat än sig själv.

Reflektion är medvetet tänkande. Neurovetenskapen lokaliserar psykiska processer. Medvetandet kan inte lokaliseras; det är att resa i hjärnan. Det är fordonet och föraren under resan, inte hållplatserna. Neurovetare idag förundrar sig över detta.

I socialpsykologin finns en tanke om att mitt medvetande har sin grund i andras interaktion med mig. Hjärnan behövs för att registrera och reagera. Men: utan umgänge med andra, inget medvetande. Neurovetenskapen av idag verkar ofta implicit stödja denna tanke.

Symboliskt umgänge med andra skapar en distans mellan mig och världen, som ger mig en överblick över den, ovanifrån. Ur detta kommer Homo sapiens reflekterande förnuft. Utan socialiteten blir hon inte Homo Sapiens. Jag letar bland annat efter neurovetenskapens behandling av dessa fenomen. Senast har jag försökt integrera sådan forskning i min bok Socialitetens psykologi (2018).