Små väteatomer kan få stora effekter i kärnkraftverk och raketmotorer!
Jag är är doktor i ett ämne som heter kemisk fysik och forskar framför allt inom ett fält som kallas materialvetenskap. Jag använder både avancerade kvantmekaniska beräkningsmetoder samt neutron- och synkrotronljus-baserade experiment till min hjälp. Med hjälp av dessa komplimenterande metoder undersöker jag hur material på atomär nivå beter sig och förändras när de kommer i kontakt med naturens minsta grundämne – väte!
Väteatomen är så liten att det kan absorberas av de flesta metaller. Normalt utgör inte detta något problem eftersom miljön inte precis vimlar av väte – till skillnad från syre som ju finns i luften och som t.ex bidrar till att järn rostar. För vissa situationer och ämnen är det dock annorlunda. Metallerna och tillika grundämnena zirkonium och titan hittar vi bl.a. i komponenter inom kärnkraftsindustin samt i rymdraketer. På just dessa platser utsätts materialen för mycket större mängder av väte och min forskning har utgått från de kemiska föreningar, och deras egenskaper, som både titan och zirkonium bildar med väte.
Denna forskning bidrar till att öka förståelsen för vad som försämrar de mekaniska egenskaper hos titan och zirkonium baserade material i utsatta miljöer. Detta är viktigt ur säkerhetsperspektiv inom kärnkraftsindustrin men också för utvecklingen av raketer som skall klara mer än en användningscykel.
Kontaktuppgifter:
Malmö högskola
Fakulteten för Teknik och Samhälle
[email protected]
http://forskning.mah.se/id/ctjabl
