Sunil skapar förståelse och medvetenhet med enkla ord

Han kliver upp på scenen och förklarar fem års intensiv forskning på fyra minuter. Inte nog med det, Sunil Kumar Ramamoorthy vill samtidigt skapa en medvetenhet kring hållbara material. Med hans bidrag ”Hållbara material för en grön framtid” vann han först delfinalen i Borås och sedan finalen av Forskar Grand Prix i Stockholm 2015. Priset har lett till mycket uppmärksamhet, ett nytt jobb och bättre undervisning.

Sunil Kumar Ramamoorthy gör en tyst och allvarlig entré på scenen. Han är klädd i labbrock och har ett plastglas i varje hand. Han ställer sig framför publiken, sträcker ut armarna och kastar plastglasen i två olika papperskorgar.

– Publiken skulle förstå budskapet från allra första början av presentationen, jag ville verkligen ha dem med mig hela vägen från början till slutet, förklarar Sunil.

Medan han förklarar varför plast som framställs av förnybara resurser – som majs, sojabönor eller linolja – är bättre än oljebaserad plast visar han bilder på vilka spår plastavfallet lämnar i naturen. På en bild sitter en liten pojke i en båt som bokstavligen flyter i ett hav av plast. Sverige och västvärlden är bra på sortera och återvinna plastavfall, i tredje världen ansamlas skräpet i stället i naturen. Det tar 1 000 år tills oljebaserade plaster bryts ner.

– Mitt mål var och är att skapa en större medvetenhet. Genom att välja växtbaserade plaster kan man göra en skillnad.

Därför ställer Sunil också en avslutande fråga till publiken.

– Jag har två plaster här, säger han och öppnar rocken.

– Majs eller olja, vad väljer ni?

– Majs! ropar publiken upprepade gånger.

Han ställer samma fråga till juryn som först väljer majs och sedan tillsammans med publiken utser Sunil till vinnare. Han vinner Forskar Grand Prix 2015 och får ta emot blommor, diplom och gratulationer under ett regn av guldfärgade girlanger.

Fem års forskning på fyra minuter

Från början var det hans professors idé att han skulle ställa upp i tävlingen Forskar Grand Prix. Professorn blev imponerad över presentationen när Sunil disputerade som yngsta doktor någonsin vid Högskolan i Borås. Det svenska språket var i början den största barriären; Sunil kommer från Indien och hade då levt i Sverige i drygt fem år. Men han satte sig ner och skrev ett manus på svenska, med enkla ord.

Jag använde ord som alla förstår och hör varje dag och sedan övade jag mycket, först inför tävlingen i Borås och sedan inför finalen i Stockholm.

Att hålla det så enkelt som möjligt är enligt Sunil nyckeln både till att förmedla forskningen och till att kondensera fem års forskning till ett uppträdande på fyra minuter. Det finns inget utrymme för tekniska begrepp eller detaljer. Han tror också att bilderna är viktiga för att peka på att ett problem verkligen existerar och påverkar samhället och, i det här fallet, miljön och den biologiska mångfalden.

– Det är också bra att visa upp olika föremål, som olika typer av material som jag har kunnat skapa med hjälp av min forskning. Då ser publiken hur de ser ut på riktigt och det blir mer än bara en idé, berättar han.

Bättre undervisning och nytt jobb

Under de första fyra åren som doktorand hade Sunil ingen undervisning alls. Han var lite rädd för det också, men nu i efterhand tycker han att alla som jobbar och forskar på ett universitet borde undervisa så tidigt som möjligt.

– Forskare isolerar sig i sina laboratorier i stället för att kommunicera; det är inte bra, menar han.

Efter att ha varit med och vunnit Forskar Grand Prix tycker Sunil själv att hans undervisning har blivit bättre. Tidigare var hans utgångspunkt ofta att studenterna redan visste rätt mycket, nu är han mer medveten om att så kanske inte är fallet.

– Jag vill verkligen att varje enskild student ska få ut någonting av mina lektioner, därför måste jag också förklara mer från grunden och se till att jag får med mig alla från början, förklarar han.

Sunil är kvar som forskare vid Högskolan i Borås på halvtid. Han har fått ett nytt jobb på företaget Swerea IVF, Mölndal, som utvecklar nya produkter med hjälp av nya teknologier. Sunil kan inte avslöja för mycket, men för hans del handlar det i alla fall om utveckling av förnybara material. Han tror att hans vinst i Forskar Grand Prix har spelat en stor roll för att få jobbet.

– De som intervjuade mig visste redan vem jag var och vad min forskning handlar om. Högskolan i Borås var mycket stolt över min vinst och lyfte verkligen fram den. Jag har blivit intervjuad för tidningar och har fått vara med i radio. Jag tror att det hjälpte mycket och nu kan jag vidareutveckla min forskning i ett nytt sammanhang.

Mer medvetenhet – även i Indien

På Sunils labbrock glänser en liten pin med både den svenska och den indiska flaggan. Han har inga planer på att återvända till hemlandet.

– Jag har förändrats mycket under tiden i Borås och trivs verkligen bra här. Däremot vill jag ta min forskning till Indien, där finns det en stor potential och det skulle vara givande att förverkliga tillämpningen av hållbara material där det behövs som mest, påpekar han.

Han tror att det är enklare att skapa en större medvetenhet hos barn än hos vuxna och äldre människor.

– Skolor kan vara nyckeln för att lära ut sopsortering och en större medvetenhet. Då blir det en självklarhet.

Fler projekt och nya idéer

Framtiden ser ljus ut för Sunil. Han har många nya idéer som förhoppningsvis blir till nya projekt. Han kommer, precis som många andra forskare, att söka forskningsfinansiering för de olika projekten och har redan en student som jobbar hos honom.

Hans fluga då, som han bär på nästan varje bild?

– Den fick jag av min flickvän och jag gillar mer och mer att använda den.

/Natalie von der Lehr